sarx

(Om människans synd och den fallna skapelsen)

Adam… han befinner sig liksom på gränsen mellan tid och otid

Att sitta vaken till morgontimmar och skriva och skriva! Ny befrielse. Nya känslor, ny stillhet.

Jag läser Rilke.

Min själ är inför dig en kvinna.
och är som Naomis sonhustru, som Ruth.
Om dagen binder hon hop kärvar,
är tjänarinnan, som arbetar tungt.
På kvällen går hon ner till floden
och badar där och klär sig fin
och kommer till dig under nattens tystnad
och lägger sig som täcke över dina fötter.

Och frågar du vid midnatt, säger hon
i djup och enkel tillit: Jag är Ruth,
din tjänarinna, bred dina vingar över mig, Du är arvingen…
Sen sover den, min själ, till dess det dagas,
vid dina fötter, uppvärmd av ditt blod.
och är en kvinna inför dig. Och är som Ruth.

Hittade tillbaka till en gammal artikel i Dagen om EC, och i kommentarsfältet länkades till en blogg jag ägnat en stund åt nu (som svar på Varför hänvisas det hela tiden till en massa auktoriteter i EC-sammanhang? Jag ser inte budskapet för alla karismatiska män som skymmer sikten.), nämligen http://kingdomgrace.wordpress.com/

Vi tänker nog inte lika på alla punkter, men efter vad jag hunnit läsa hittills fascinerar författaren mig med sitt kloka och ödmjuka uttryckssätt. I inlägget http://kingdomgrace.wordpress.com/2009/02/04/finding-common-ground/ lägger hon visserligen fram tankar jag inte håller med om, men formulerar även detta, som jag blev glad över:

What if in the upside-down nature of the kingdom, the ultimate in sexual fulfillment occurs in the act of giving pleasure to another? If the objective is the pursuit of one’s own satisfaction, perhaps we always end up off track. By using the lens of self-fulfillment, we set ourselves up for disappointment and dissatisfaction.

Jag finns där stigarna möts. Ni finner mig när ni söker mig. Överallt där det är möjligt att byta färdriktning finner ni mig.

listor och tabeller <3

FÖR 10 ÅR SEN,
1. Började jag sjunga i kör och fick mer och mer tillgång till min röst.
2. Började jag konfirmationsläsa och fick (skaffade mig? välsignades med?) redskap att fundera kring tro med.
3. Var mitt umgänge till vardags sjukt destruktivt och jag bröts ner med stor framgång.

FÖR 5 ÅR SEN,
1. Gick jag min första universitetskurs men hoppade av efter halva terminen på grund av någon sorts utbrändhetssymptom (jag blev så ljudkänslig att jag inte kunde vistas i skolan utan öronproppar, och blev allt tröttare, förlorade dygnsrytmen helt och hade en hel del ångest).
2. Fick jag efter alltför lång tid till slut en medicin som gjorde mig drägligt fungerande.
3. Var jag på det hela taget inte speciellt bra på att ta hand om mig själv.

FÖR 3 ÅR SEN,
1. Hade mitt mående vänt, jag hade diagnosticerats och kämpat mig till såväl stödperson som terapeut.
2. Började jag pendla för att studera det jag studerar nu.
3. Reste jag runt en del och bevistade exempelvis Åhus, Kristianstad, Norrköping, Hamburgsund, Huskvarna och Göteborg. Och Zagreb.

FÖR 2 ÅR SEN,
1. Mötte jag en människa som fortfarande är en av mina absolut närmaste vapendragare, såväl andligt som intellektuellt och socialt.
2. Inledde jag en annan rätt oväntad relation, som var väldigt fin och bra på många sätt och introducerade mig för en hel del nya aspekter av mänsklighet, sinnlighet och liv.
3. Började jag studera bibelhebreiska och ha allvarliga planer på en yrkesbana som involverade användning av det.

FÖR 1 ÅR SEN,
1. Drog jag radikalt ner på den medicin som genom sina biverkningar gjort mig ganska zombieartat trött de föregående fem åren.
2. Tog min dittills längsta romantiska relation slut.
3. Jobbade jag en del extra på förskola, vilket var väldigt trevligt.

IGÅR,
1. Hade jag ett mycket tröttsamt och krävande samtal som jag grät mig igenom. Upplevde dock att jag fick det jag ville säga sagt, och hoppas nu att jag och andra inblandade kommer att ta ömsesidigt ansvar för att göra saker så bra de kan bli.
2. Tände jag ett ljus vid hennes grav.
3. Var jag ute (och drack faktiskt såväl vin som öl) tillsammans med flera nära vänner och kände mig oerhört tacksam över den gemenskap och kärleksfullhet som står att finna hos dem.

IDAG,
1. Vaknade jag på Lidingö efter inte alltför många timmars sömn, men i gott sällskap.
2. Har jag lyssnat på Nick Cave och följt min förkylnings ovanligt snabba förlopp (vilket jag försöker påskynda/underlätta med någon form av naturläkemedel som smakar linoljeartat).
3. Har jag deltagit i svåra men vänliga och givande samtal om sorg.

IMORGON,
1. Är jag förhoppningvis friskare.
2. Ska jag gå till en bank och hämta ut min visserligen rätt blygsamma, men dock lön!
3. Ska jag åka tåg igen.