sarx

Just nu går nästan alla omkring mig in i någon form av romantisk tvåsamhet. Jättefint för dem, verkligen. Men en sak hugger i mig. Jag är så fasansfullt bitter över att ha blivit lämnad. Att inte få vara den som kärleken läggs på, när någon försöker känna och älska.

Så, det blir inte tydligare än så. Jag bara gråter.