sarx

Saknaden vet inga gränser. Jag vill verkligen inte känna svartsjuka också. Men en insikt börjar krypa sig på, eller en misstanke åtminstone, om att definitionen av känslorna inte spelar jättestor roll. Jag känner mig bortvald, lämnad, övergiven. Kanske missuppfattad. Mest ledsen. Och undrar om känslorna korresponderar med verkligheten. Med anledningar till känslorna, i verkligheten.