sarx

Så.

Jag ska försöka nyansera mig, också. Det är viktigt. Jag är glad att möta stränghet. Mellan det värsta, när jag är uppe vid ytan och andas ny luft, då kan jag faktiskt ta in logiska resonemang. Till viss del. Jag ska vara väldigt försiktig med att förutsätta att jag har det enda fungerande perspektivet på situationen. Undvika att se mig själv som på något vid moraliskt bättre funtad. Det svartvita resonemanget kastar mig obönhörligen mellan självförakt och självrättfärdighet, inget av det speciellt konstruktivt.

Jag läser Simone Weil nu, det var dags.