sarx

De senaste dagarna har varit jättefina. Omkring mig har varit tre av de kärleksfullaste människorna jag vet, kurslitteratur har blivit läst och kaninen som bor här numer har varit trevlig att ha att göra med.

Nu gör det sådär vanvettigt ont igen. Insikten hugger ett fastare tag. SLUT. BORTA.  Antagligen är det, inte helt oväntat, blodsockernivå, trötthet och bristande självdisciplin (jag kan inte, även om jag skulle vilja, “släppa det”) som gör smärtan tydligare nu. De två första kan åtgärdas.

Simone, Simone, Simone.